Jag kommer numera att skriva på: http://nsslan.wordpress.com/
Jag kommer numera att skriva på: http://nsslan.wordpress.com/
September.
Ja.
Vi hade ju en liten tjejfest också för att fira mina 28 år här på jorden och många fler som komma skall. :)
Så här roligt hade vi iaf. ;)
Dagen efter. :P
goodLong time no see.
Det var ett tag sedan. Nåja.
Det har väl inte hänt så mycket under hösten.
Jag har läst upp en kemikurs i ett par månader. Eller, jag har iaf gjort den sista tentan som jag väntar på att få rättad. Men jag tror det gick bra.
Jag har även gjort om högskoleprovet då mitt gamla gått ut. Jag fick 0.1 poäng högre än förra gången, alltså 1.6. Jag skulle gärna vilja ha 1.8, då skulle jag vara nöjd. Men, men. Jag är uppenbarligen inte tillräckligt smart när det kommer till tabeller och sånt.
Slänger upp lite bilder också.
Jag har byggt en ny dator. :)
Många olika lådor blir till slut en dator.
Inte det lättaste, men det gick till slut.
Typ.
På just den här bilden fick den ström och sånt, men jag fick ingen bild till skärmen. Men det löste sig till slut. :)
cold
Jag känner att jag har hur mycket saker som helst att göra här i lägenheten.
Det ska sättas upp lister, golvet ska fyllas där vi har lagt det lite för långt från väggen, det behövs förbättringsmålas på vissa ställen, taket behöver rengöras, högtalarsystemet ska fixas, m.m.
Sen ska det handlas grejer för att allt ska gå att ordna, och jag är så dödligt less på att handla sånna grejer nu.
Riktigt, riktigt less är jag på att springa runt på bauhaus och dom ställerna.
Och extra surt känns det att jag numera håller på med allt sånt själv.
Sen skulle jag behöva fixa med vardagsgrejerna också. Göra rent och snyggt i köket, dammsuga, tvätta fönster, osv.
Så vad gör jag när jag känner mig tom och apatisk då jag tänker på det som behöver göras?
Betar jag av en sak i taget som en normal människa skulle göra?
Nej, jag drar igång ett nytt projekt. Fråga mig inte varför.
Kanske är jag less på att tänka på samma sak om och om igen som aldrig blir klart.
Före:
Efter:
Lite svårt att se, jag glömde blixten.
Men det är skillnad.
apathetic.
I förrgår så fick jag hjärtat i halsgropen och pulsen rusade upp i 200.
Framför mig på en mötesstation så ser jag en man som har blivit hängd mellan spåren. Han hade en svart säck som täckte huvudet.
Det var iaf vad jag trodde att jag såg i några sekunder.
När jag kom närmare så visade det sig att det var en ny signal som ej ännu var i bruk och därför var täckt med svarta sopsäckar.
Som då på håll såg ut som en säck för huvudet och kläder.
Så kan det gå när omgivningen som vanligtvis är så statisk ändrar sig.
Kan ju även berätta att jag fick leta som en tok efter en signal igår.
Det var ingen panik så, den var inte i stopp, jag ville bara pricka av tiden.
Jag visste vart den skulle vara, men jag såg den inte.
Jag visste att den var efter en kurva, och att den stog vid en massa träd, vissa som skymde delar av den.
Solen lyste mig i ögonen och det stämde helt enkelt inte. Det brukar var skugga där.
Jag fick till slut syn på den. Och den stog där den alltid har stått.
Däremot träden, som också alltid stått där, var numera borta. Dom som tidigare hade skuggat signal och spår, och varit en grön bakgrund fanns inte längre där.
Intressant hur hjärnan fungerar, och hur van man kan bli med det man egentligen aldrig tittar på.
.
amusedJag bara måste skriva av mig.
Jag har precis sett klart filmen "2012".
Själva tanken är bra. Mayaindianerna förutspådde jordens undergång för många tusen år sedan.
Men där tar allt det bra slut.
Specialeffekterna. Allvarligt? Kan man inte år 2009 skapa bättre effekter än så där? Jag har sett dataspel som är mer verklighetstrogna.
Riktigt, riktigt dåliga var dom.
Och sedan. Alla klychor. Klycha på klycha på klycha. Och det ska vara sååå nära hela tiden.
Flygplanet startade nästan inte, bilen klarade nästan inte hoppet, mannen hann nästan inte med planet.
Hela filmen är ett långt nästan och nära.
Det gick an i början, men när dom väl drog igång en massa specialeffekter på en gång och en massa nästan och nära, då ledsnade jag.
Riktigt, riktigt dålig film. Filmskaparna har tagit 2,5 timme av mitt liv som jag nu i efterhand nog hellre använt till att pilla navelludd eller se färg torka.
.
aggravatedLong time no see. Igen...
Ja.. Jobb, förhållande och renovering tar upp mycket tid har jag märkt.
Men nu tänkte jag skriva lite om vår resa till Edinburgh.
Pappa, Micke och jag har varit iväg på en liten weekend till Edinburgh.
Vi åkte på söndagen och kom hem på onsdagen. Så 3 nätter.
Vi började med att flyga med Ryanair från Skavsta.
Och det gick väl bra. Ombordstigningen kändes billig. Man får betala extra för att gå ombord först då det inte finns några reserverade sittplatser.
Märkligt det där. Folk som reser själva sätter sig och tar upp den yttersta platsen på en rad för tre och gör ingen ansatsning till att flytta på sig eller erbjuda plats när man kommer 3 stycken.
Ja, ja. Jag och Micke fick sitta på en sida gången och pappa på den andra.
Väskorna kom som dom skulle när vi var framme och vi tog flygbussen inte till centrum. Åt på kära gamla McD och tog sedan en taxi till Thistlehouse B&B.
Mitt och Mickes rum. Vi fick 4-bäddsrummet av någon anledning.
Ägaren var indier eller liknande, så våran engelska och hans engelska kom inte riktigt överens, men det kostade lika iaf.
Det var lite kallt och fuktigt. Men det gick an.
Frukosten var ok. Synd bara att enda pålägget till toasten var marmelad eller sylt.
Kan tilläggas att medans det var 25-30 grader i Sverige så var det 16-18 i Edinburgh, på dagen.
Tyvärr så fastnade min jacka i bilen hemma där den inte gjorde mycket nytta, så Micke och pappa fick lyssna på min klagande över kylan lite nu och då.
Jag försökte hitta en jacka i Stockholm den timme vi hade innan vi åkte, men att hitta en jacka i sommarkollektionerna var inte så lätt. Så jag blev utan.
Fösta dagen ägnades mest åt bussåkning.
Vi köpte en heldagsbiljett och åkte runt city.
Vanlig buss in till centrum.
Monument till författaren Sir Walter Scott.
Väldigt elegant.
Efter att ha åkt runt några timmar så klev vi av bussarna och gick på en Whiskeytour istället.
Obligatoriskt enligt Micke och pappa när man ändå är i Skottland.
Mycket Whiskey fanns det.
Allt är skänkt från en och samma samlare. Mycket imponerande, det började visst med 6 flaskor och sedan rullade det på, och han gillade visst inte ens whiskey.
Jag kom fram till att det spelar ingen roll vilken whiskeysort jag dricker, det är inte gott iaf.
Men pappa och Micke hittade sina regioner. Det finns visst 4 olika.
Efter det så var det dags att lugna ner sig lite. Vi åkte tillbaka till Thislehouse och gick sedan ut på en lokal pub och såg andra halvlek av finalen i fotbollen.
Det var dag 1.
Vi var nöjda, och jag vet att jag var helt slut efter alla nya intryck och sov gott.
Mer kommer senare.
Då det går snabbare och smidigare att lägga upp bilder på facebook så länkar jag dit istället.
http://www.facebook.com/album.php?aid=16